Tankar om att resa

Jag har säkert skrivit det här tidigare, men jag kommer ju ta ett mellanår innan jag börjar studera. Det har typ varit bestämt redan i högstadiet, då jag kom på att det finns ett helt jordklot att uppleva och utforska. 

Fick ju en liten dos av äventyr under hösten, då jag 6 veckor reste runt i Australien, ensam. Med endast en ryggsäck på ryggen och helt utan planer. Och i september börjar nästa äventyr (skrev det redan i inlägget tidigare) då jag kommer luffa runt med tåg i västra Europa, under fyra veckors tid. Sen återvänder jag säkert hem och andas en stund innan jag flyger vidare. Vart? Kanske Asien, kanske volontärjobb i Afrika eller Sydamerika? Kanske Australien kan få sig ett till besök, eller varför inte Nya Zealand eller Usa? Det finns så mycket, FÖR mycket att se, vad ska man välja?

Jag blir motiverad när jag talar med personer som typ levt hela sitt liv i Borgå. Eller gjort samma saker i hundra år. Jag blir motiverad, för jag märker gång på gång hur mycket jag inte vill ha ett sånt liv. Det är inte för mig. Vissa kanske nöjer sig med att börja jobba efter grundskolan, köpa hus och skaffa familj innan de fyllt 20, vissa kanske har det som en dröm. Jag respekterar det, men hoppas bara att de förstår vad de väljer i stället. Och att det finns ett liv utanför vår lilla stads gränser. 

Att resa är inte bara att boka en biljett, åka iväg och sedan komma tillbaka. Eller inte sådana resor jag talar om. Man offrar väldigt mycket, kanske tappar kontakten till familjen, vännerna för en tid. Man släpper allt man har hemma, alla rutiner och hela vardagen. Men sen får man också tiodubbelt tillbaka, och man kanske hittar sig själv, förhoppningsvis. 

  Och det stämmer, kan jag lova!

Jag sökte ju in till en skola i Sverige för jag vill iväg, bort härifrån. I allafall för en tid. Finland är inte för mig, och jag märker det varje gång jag är utomlands. Sen kan man ju tänka att är Sverige så mycket mer annorlunda? Men att flytta ensam, börja studera och skapa en ny vardag, det är nog tillräckligt annorlunda för mig. 

Till er,som vill resa men kanske inte vågar. Gör det! Jag har kanske inte mest erfarenhet i världen, men ändå mer än många i min ålder. Och jag kan säga att min resa i höstas var det bästa jag gjort i hela mitt liv! Och det väckte bara min äventyrslust jag alltid haft. Jag följde min dröm (backpacka i Australien) och jag ångrar det inte en sekund. Lovar!

  

Nu blev det ju ett väldigt långt inlägg, grattis om du orkade läsa ända hit. Har bara så mycket att säga om ämnet ju. Skriver gärna mer om resa de om det är sånt som intresserar? Har någon frågor eller funderingar så skriv fast en kommentar, alltid roligt (: 

Annonser

En reaktion på ”Tankar om att resa

  1. Nuuu måst ja kommentera! 😀
    Bra att resande va de bästa som du ha gjort, då va de hurjans bra att du våga dej iväg. O många blir säkert uppmuntrade av dehär att också göra de, vike ju e positivt för såna som funderar.. Mennn, när du skriver sådär så int har ju väl resande nån åldersgräns, att man måst göra de medan man e ung, ja får lite sån fiilis att du tänker att live tar slut när man får barn. Eller som att de e helt fel att välja någo annan väg i live… Kanske om man e ung, singel, o nyfiken på världen så passar de o resa, men har man (jo, i mitt fall) pojkvän o stora framtidsplaner som 15 åring så vill man kanske satsa på de, o int e de ju fel heller, tycker ja. 😉 så kan ja tänka mej va du menar me att finland int e för dej, så jo australien har finare vattenfall än i finland, men ti sist o slut så tänker man tex på sjukvården o sånt så e ju finland (norden) ganska jees… så ja behövd få öppna mej här! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s