PRAG

Om jag sa att hostelet i Wien var bra kan jag säga att vårt rum i Prag var det bästa jag sett. Vi hade ett stort vardagsrum, eget rent och fint kök, två badrum och tre sovrum. Ena i övrevåningen. Första natten hade vi extra lyx då vi totalt var typ 6 personer i hela lägenheten. (Så Czech inn för alla som besöker Prag!) 

Ida var fortfarande förkyld första dagen, och jag kände mig också lite dåsig så vi tog en lugn dag. Vi sov ut, gick lite runt på stan, lagade en supergod kycklingsallad och myste under täcket i vardagsrummet med poporn på kvällen. När man konstant är på språng är det skönt med såna dagar emellanåt. Och grönsaker är inte något man frossar i när man reser tyvärr. Det blir mycket snabbmat, snacks, söta drycker och frukt om dagarna. 

  
Följande morgon mådde vi båda bättre och tog en gratis guidad tur genom staden. Vi fick se de viktigaste sakerna i staden och höra lite historia och detaljer om Prag. Vi åt typisk tjeckisk lunc(dumpling, som var som bröd, kött och sås) och vi drack ”originalölen” alltså den första pilsnerns originalrecept. Sen besökte vi Prags castle som var uppe på en hög kulle. 

Till middag blev det resterna av salladen och på kvällen satt vi på en parkbänk med varsin milkshake tills det blev mörkt. Sen hade vi vår sista natt i vårt lyxrum med fluffiga och mjuka täcken, och äntligen varma duschar, haha! 

   
 Så här kan en helt vanlig tågselfie se ut. Glada är vi! För Tjeckien är ett billigt land, hahha. 

Annonser

WIEN

På resande fot är det inte alltid så lätt att hinna med bloggande.. Men är det jättestor skillnad om jag uppdaterarlite för sent alltid? I think not. Så här kommer lite inlägg: 

Ett stopp i kulturstaden Wien blev det också för oss. Två nätter på ett väldigt bra hostel. Första kvällen drog vi ut på en pubcrawl som inte var någon höjdare. Men helt ok kanske. 

Följande morgon tog jag en promenad till centrumet. Ida hade tyvärr blivit ganska illa förkyld så hon kunde inte följa med. Jag stannade i en park för att äta kex och matade några gäss en stund. När jag skulle fortsätta gå runt råkade jag bli stucken av någonting. Troligtvis en geting. Vilade på en bänk i någon timme innan jag haltade hem igen. Typiskt! 

   
Btw min långärmade fleece/skjorta från hm är absolut ett av mina bästa köp. Har använt den helatiden! 

 
Följande dag gav jag det ett nytt försök, med bättre tur. Kunde gå på min fot och promenerade runt i några timmar bland parker, kyrkor och stora byggnader och statyer. Hela tiden med musik i öronen, och till största del min ”klassiskt” lista på spotify, där jag lagt till mina favorit klassiska stycken men också favorit symfonisoundtrack. 

Jätterofyllt och gissar att Wien tog fram den sidan i mig extra mycket. Bra tycker jag! 🙂

   

   
  

På ett flyktingtåg

Det är mitt i natten, och jag står på en tågstation, någonstans i centrala Tyskland. Jag och Ida är i slutet av vår interrail och vi har besökt de största städerna i Europa under tre veckor. Tåget kommer och vi stiger på. 

På tåget är det mörkt och alla sittplatser är redan upptagna, till en stor del kvinnor och barn. I de trånga korridorerna ligger sovande människor och vi försöker gå förbi utan att stiga på en hand eller ett ben i jakt på en plats att sitta. Tidigare hade vi varit med om försenade tåg, och hört om att Tyskland stängt av en del tåg från Österrike. Men detta är vårt första möte med ett flyktingtåg. 

Vi går igenom flera vagnar men utan lycka. Att vänta sex timmar på en tom station på nästa tåg är inget lockande alternativ, så vi bestämmer oss för att slå oss ner på golvet i slutet av en vagn. Efter en stund får vi sällskap av 5 andra män, varav en ser oss halvliggande på golvet, ger oss tummen upp och säger ”great”. I alla fall verkar en av oss vara på gott humör. 

Golvet är smutsigt och hårt, och jag lutar mig mot min stora ryggsäck, sätter öronproppar i öronen och försöker sova. Det kommer helatiden ett iskallt drag ifrån dörren och jag drar på mig en tröja, en långärmad fleecetröja och en rock, men det är ändå iskallt. 

Jag lyckas somna och när jag vaknar har mannen bredvid mig lagt sin handduk över mig då han såg att jag frös. Han frågar om det är kallt och jag nickar. Han har ännu mindre kläder på än jag men ändå satt han sin handduk över mig istället för sig själv. Det skulle aldrig hänt i Finland. 

Männen bredvid oss kan knappt någon engelska, men de frågar mig varifrån jag kommer. Finland, svarar jag, och ångrar mig genast. Jag känner ångest över att vara finländare och hoppas för allt i världen att de inte vet om de hemska och pinsamma sakerna en del håller på med där hemma. 

Efter sex jobbiga timmar av huttrande, bortdomnande ben och värkande ryggar är vi framme vid stationen. I Berlin väntar ett bekvämt vandrarhem, en varm dusch, fräscha kläder och en skön säng med mjuka täcken. För de flesta andra på tåget tar det obekväma inte slut. De ska troligtvis vidare, till ett helt främmande land med mer väntande i ovisshet. 

Tågresan gav mig lite perspektiv. Jag är på tåget för att njuta av min semester, besöka storstäder, äta god mat och njuta. De åker tåg för att de är på flykt, för att deras hemland inte är säkert och de tvingas lämna sin vardag. Oftast tar det länge innan de till slut är trygga. 

Jag vill bara att folk ska börja förstå att det inte finns någon person som är mer värd än någon annan. Varför har vi rätten till trygghet men inte de? Så snälla, försök ha lite medkänsla.

BURANO

På en liten ö nära Venedig finns staden Burano. Dit alla, alla måste åka. En av de finaste ställen jag varit på i hela mitt liv. 

  
Ön är väldigt liten och den består i största del bara av hus. Färggranna hus i alla olika klara färger. Det kändes som att man var i ett dockhus, eller att husen inte fanns påriktigt. 

Supervackert! 

   
 
Så den som är i Venedig måste ta färjan över till Burano, gärna på en fin och solig dag. 

Grannön Murano är också väldigt fin, och vi fick se lite hur glasmästarna jobbade, då Murano var känt för sitt glas. Alla butiker var fulla av egengjorda vackra glasfigurer. Dessutom träffade jag världens sötaste valp som gosade vid mitt ben jättelänge. (Saknar Maya<3) 

  

VENEDIG

Vi tog ett stopp på två nätter i Venedig – som blev en av våra favoritstäder på hela resan! Precis som på film, supermysiga små gator, kanaler och både stora och små broar. Gondoler, små båtar, härlig stämning! 

    
  
Dessutom hade vi den bästa couchsurfing-hosten. Han visade oss en småhemlig plats på små båtar där lokalbefolkningen brukade fara om kvällarna och umgås. Följande kväll visade han runt oss i Padova, och vi satt på ett stort torg med flera hundra människor och åt pizza. Förutom det skjutsade han oss till tågen och kollade under dagen att allt var okej. Sån tur vi hade! 

  
Det som precis alla tipsade oss om var att ”gå vilse i Venedig”. Och det var ju verkligen inte ett problem för oss haha! Jag tror det tog högst 5 minuter innan vi tappat bort oss. Men det är väl lite charmen med det hela gissar jag. 

  

 

När man är rädd för att resa 

Om ca 20 dagar åker jag iväg till andra sidan jorden. Min interrail i Europa är bara början på den stora resan. Mitt Australienäventyr förra hösten var en barnlek jämfört med vad jag kommer göra. 
När någon frågar var jag tänkt resa svarar jag bara ”Indien, Sydost-Asien och sen Sydamerika” – alltid med ett brett och lite stolt leende. Klart jag är stolt över att jag uppfyller min dröm om att resa, och att jag vågar fara iväg ensam till andra kontinenter. Men jag är ändå konstant orolig. 

Jag kommer kastas in i en helt annan värld. Obekanta språk, annorlunda kultur, annan mat och människor. Hur vet man att främlingen man träffar på gatan bara är vänlig eller är ute efter att råna en? Och hur hittar man till ett ställe när gatskyltarna består av tecken?

På många ställen jag kommer fara till kan befolkningen inte engelska. Hur kommunicerar man då, med teckenspråk?

Det sämsta är att jag kommer resa ensam, och göra allt på egen hand. Men å andra sidan är det också det bästa med min resa. Jag har valt att åka iväg ensam för att jag vill. Jag vill utmana mig själv, äventyra och få känna att jag klarar av saker. 

Vad många inte förstår eller tänker på är ALLT jag är tvungen att lämna bakom mig. Min familj, mina vänner, min vardag, hemlagad finsk mat, min sköna säng, hjälp och stöd i allt man gör, ett bekant språk och framförallt trygghet. De stunder då saker går snett är då man längtar hem allra mest. 

Men det viktiga är nog bara att tänka på hur mycket jag får i stället. Jag kommer se och uppleva 1000 gånger mera än nästa alla andra i min ålder, veta mer om hur världen fungerar och inte vara fast i den lilla bubbla man ofta hamnar i hemma. 

Det har alltid varit min dröm att resa runt jorden, och lära mig saker om människor och kulturer och levnadssätt. Jag ser fram emot min resa medan den samtidigt ger mig ångest och oro. Men det är väl bara att bita ihop och sätta sig på planet. 

(Jag har på senaste tiden kommit på lite närmare reseplaner. Det vill säga vilka länder jag gärna vill besöka och ungefärligt antal veckor och ordning. Skriver säkert ett skilt inlägg om det snart. Btw förlåt för romaninlägg..)

FLORENS

Det blev ett snabbt stopp i Florens. Två nätter. Första kvällen fick vi motorcykelskjuts upp till ett berg för att se på utsikten. Vackert! Och att åka skoter/motorcykel i Italien har alltid varit på min bucketlist. CHECK! 

  
Följande dag blev sightseeing för hela pengen. Vi såg alla fina kyrkor, byggnader, broar. Domkyrkan var en av de största i Europa. 

Sen blev det gelato. ÅH, vad jag älskar gelato. 

  
Florens var full av fina och stora torg och är en väldigt mysig stad. 

ROM

Det var ju en vecka sedan vi var i Rom, så jag har en del att komma ifatt. 

Tre dagar var vi i Rom. Vet inte vad jag ska säga. Vårt hostel var ärligt sagt det sämsta jag varit på, kan berätta mer om det senare. Och det förstörde i sig lite vårt veckoslut i staden. 

Men de positiva sakerna är: 

Vi såg colosseum, spanska trappan och kastade pengar i Fontana di Trevi(fast den var under reparation). Vi åt en superbra pizza, besökte vatikanen, gick längs mysiga gator och hade nattpicknick vid ett upplyst Colosseum. 

   
 Här ser vi väldigt glada ut, men i själva verket hade vi sökt efter spanska trappan i två timmar, gått vilse och på bilden står vi vid en motorväg mitt i ingenstans haha!

   
 
En mycket mycket mysig kväll! Jag gillade nog Rom ändå, fin stad.